Två dagar med tre kusiner. Det hinner hända en hel del, det vill jag lova. Lyckligtvis nog satts jag inte själv på uppdraget utan hade även kära mormor till hands. Det har blåst såpbubblor, byggts lådor med hjälp av klossar tillräckligt stora för Milton & Cassandra att sitta i, bakats pepparkakor & oändligt mycket mer. Sen har vi ju givetvis bråkat lite med för vi ska ju alltid ha samma leksak & kan verkligen inte dela med oss eller nöja oss med annat. (jag var säkert likadan)

Men när vi går & lägger oss för natten & jag lyckas få en förtvivlat gråtande Melissa till att lugna sig & somna i min famn så mår man ganska bra. Att sedan både Cassandra & Milton kommer under natten för att de vill sova med mig i soffan är också ganska sött. Ett tecken på att de känner sig trygga? Då kan man inget annat än tycka om dem & kanske till & med le lite för sig själv efter att de somnat.
Så även om jag sov på kanten av soffan, med armen & benet utanför, för att de skulle få plats & inte ramla ner & även om jag sovit rent för lite i natt så är de ändå de sötaste barn som finns.