Julafton blev som den blev, blandade känslor, men bra till slut väl. Ett år går så fort, alldeles för fort. Men mycket har hänt, för 1 år sedan levde jag ett helt annat liv än idag. Positivt eller negativt? Jag vet inte än.

Igår blev det en lugn kväll med lite besök tillsammans med ostbricka & vin. Ganska okej. Dagen i sig gick till att umgås med delar av släkten (även om jag mest låg på golvet & brottades med Milton & Cassandra).

Idag blev det en tur på mellandagsrean. Något som är aningen överskattat enligt mig. Eller så har jag helt enkelt tappat all min lust till att handla kläder. Risken finns.
Ikväll, eller natt, gick vi en tur med kameran eftersom filmen inte var något vidare. Lika trevligt det, om inte trevligare.

Gårdagens sysselsättning var att klä granen. Även det något som finns med på min lista med vad jag tycker om med julen. Efter många stick i fingrarna & händer som var klibbiga av kåda så stod den klar. Det var nog bland de jobbigaste granar jag har klätt, den ville inte som jag. Dessutom så är stammen sned, den byter bokstavligen håll på två ställen. Tror ni inte mig är ni välkomna att ringa på dörren & be om att få se den sneda granen. Turistattraktion delux.

Det blev även ett besök hemma hos mormor & morfar med lite fika & prat men även en lååång stund i bastun för min egen del. Inte kan jag ju vara smutsig bakom öronen såhär till jul.

Mot kvällen till kom Dillan på besök, konstigt nog, så glömde vi bort kaffet?! Tursamt nog kunde vi umgås utan kaffet & det blev en mysig kväll med film.

Idag har jag fått lägga ut 300 helt onödiga kronor på en ny färgpatron. Endast för att jag klantade till det. Inget jag hade planerat med & därför sjönk mitt humör ganska rejält.

Igår däremot var bättre. Då var det julklappsinslagning vilket jag sätter högt på min lista över vad jag tycker om med julen.
Lalle var här på besök eftersom jag lovat honom hjälp med hans julklappar. En dag försvinner snabbt när jag är igång. Så vid 03.00 satt vi & skrev julklappsrim. Det är alldeles för underskattat.

Här sitter jag & leker kreativ med min väggkalender som jag ska ge bort i julklapp. Det känns som om jag är 5 år & ger bort en slarvigt ritad teckning till mina föräldrar men är lika nöjd för det.
Som de senaste dagarna när jag suttit med kalendern så ser jag på Musikhjälpen. När de presenterar nästa önskelåt som är Fix you med Coldplay & den sakta börjar spelas så tåras det i ögonen. Benen skakar faktiskt lite, det är sjukt. JAG HAR BILJETTERNA I MINA HÄNDER! Det var nog först nu jag verkligen inser att det händer.

Jag var så bitter i september, gick in i min egna lilla bubbla & hatade allt & alla för att jag inte var i Stockholm. Jag hade ju chansen. Sen lovade jag mig själv att jag aldrig skulle missa en sådan chans igen. Sen kom rykten om att de hade splittras igen & nu sitter jag här, med biljetter till Coldplay, i augusti, i Stockholm. Förstår ni ? Jag tror fan inte att jag gör det.

Snart, snart, snart. Y

I morgon blir en bra dag.

Det är inte alla dagar man vaknar av att sängen, fönstret & resten av huset skakar. Minst sagt en märklig uppplevelse. Måste ändå medge att jag tyckte det var ganska spännande samtidigt som jag var livrädd. I tanken på att det faktiskt kunde komma ett efterskalv så fick jag inte mer sömn denna morgon. (jag vet, efterskalv kanske inte låter realistiskt i Sverige, men det är mig vi pratar om)

Det blev istället julklappsinköp & en heldag med trevligt sällskap. Från att inte ha några julklappar alls så är jag i princip klar nu. Känns ganska skönt. Lite julstämning över det hela blev det. Har inte riktigt hittat dit än, men förhoppningsvis kommer det.

Close your eyes, clear your heart.
Cut the cord.

People always leave . .

Egentligen undrar jag hur jag skulle ha tid med ett jobb? Dagarna fylls av aktiviteter och veckorna bara flyger förbi. Ändå hinner jag inte med allt jag vill, det finns ingen vidare logik i det. Idag spenderades dagen hos mina underbara små kusiner. Det är inte en enda gång jag gått därifrån utan att känna mig som världens lyckligaste. Ni skulle se dem.

För er som ivrigt väntar på en uppdatering om min fot så är den sakta men säkert (hoppas jag) på väg mot bättring. Men den stör mig fortfarande på träningen & annars för den delen.

Av någon märklig anledning fick jag för mig att jag skulle städa i min garderob idag. Ni vet garderoben som innehåller allt möjligt skit som jag slängt in där sen jag var 10 år gammal. Det var en hel del som hade samlats. Allt låg verkligen bara i stora jävla högar på varje hyllplan eftersom jag bokstavligen SLÄNGT in det.
I vilket fall som, garderoben är i princip tom nu vilket mitt golv absolut inte är, det går knappt att sätta ner foten. Istället får jag hoppa till sängen som för tillfället är placerad mitt i rummet.

Har lyckats provjobba på ett café i Malmö två gånger i veckan som gått. Tyvärr är väl inte villkoren de bästa så vi får se hur det blir. Desperat är jag, men det finns gränser.
Sedan lyckades jag få fredagen till att gå från chillkväll till helt jävla galen. Tänker dock skylla ifrån mig lite på att vissa människor är alldeles för generösa när det gäller att bjuda på sprit. Nicoles sms 1 minut efter vi sagt godnatt till alla får stå för sammanfattningen av kvällen: "Hahahahaha <3". Då vet man att det nog blev lite galet.

Ilska är tydligen inte tillräcklig motivation för träning om man är skadad för övrigt. Med något skit i ryggen och en skadad fot sen gårdagens träning gick allt bara åt helvete idag. Dessutom fick jag punktering på min älskade cykel som jag använder dagligen.
( ja, ilskan beror på att du gjorde mig besviken & att jag ens hade några förväntningar & för att en del av mig ville att i lördags skulle vara just mer än i lördags )

Efter 2 dagars kronisk otur så kan det väl få vända. Enligt planerna så ska i morgon bli bra, jag förlitar mig på det helt enkelt.

Fredagen bjöd på matlagning, bra film, dekorativ efterrätt & givetvis kaffe eftersom det var jag & Dillan som var i farten. Det är inget jag tackar nej till i första hand.
Ett fotograferingsförsök av Dillan gavs upp ganska snabbt med ett bittert "Du får göra det". Jag tror helt enkelt att han var för sugen på glassen för att kunna koncentrera sig.

Honey, you are a rock Y

Timos skära röst genom högtalarna, Herr Winnerbäcks ord som ekar i huvudet, för mycket som går fel, för många minnen som snurrar runt. En alldeles för osäker jag i en alldeles för stor värld. Jag saknar dig ikväll, igen. Men i morgon blir en bra dag.

No more tears, you're Indian
( men ikväll är din famn min högsta önskan )

Så en dag i november när min kära vän Anna & jag sitter på bussen till Lund väljer vintern att komma. Inte i de där små fridfulla snöflingorna heller, nej, världens snöoväder & ishalt på vägarna blir det. Vi var inte överlyckliga med tanke på att bussen inte riktigt klarade av att stanna när den skulle utan glider fram några meter ut på de stora gatorna istället. Minst sagt en upplevelse i sig.
Till Lund kom vi dock, hela, & kunde sen njuta av snön under en promenad istället. Väl påklädda får vi väl tillägga. Kvällen bjöd på köttbullar & makaroner (kan märkas att Anna faktiskt är student) sedan korridorsfest ihop med singstar & till slut salsa på mejeriet. Ganska så trevligt enligt mig.

För övrigt så deltog jag i "Trelleborgs variant av Nobelmiddagen" i torsdags, det vill säga, Trelleborgsgalan. Ganska så fancy för att vara i vår lilla stad. Folk tog det seriöst & var riktigt uppklädda, artisterna var väl helt okej, champangen korkades upp, röda mattan hade rullats fram & även om det kändes lite löjligt så kunde man inte låta bli av att känna av galastämningen som låg i luften. Folket hade verkligen ansträngt sig för att det skulle bli en bra kväll.
För min del var det förvisso jobbet som var det centrala vilket senare på kvällen bestod av att hjälpa till att dela ut priser för Årets Företagare, Idrottsprestation och så vidare. Att artisterna fick blommor efter deras uppträden var även det min uppgift. Så jag sprang runt på scenen hela kvällen inför 500 personer. Det trevliga var att jag inte hade någon som helst aning om detta innan jag kom till stället. Överraskningar är väl okej ibland.

Ibland, bara ibland men ändå lite för ofta, vill jag verkligen ha tillbaka allt. Gå tillbaka till det som var, glömma allt som hänt det senaste halvåret. Mer än halvåret egentligen.
Men kanske, bara kanske, har det gjort mig till en bättre människa?

Två dagar med tre kusiner. Det hinner hända en hel del, det vill jag lova. Lyckligtvis nog satts jag inte själv på uppdraget utan hade även kära mormor till hands. Det har blåst såpbubblor, byggts lådor med hjälp av klossar tillräckligt stora för Milton & Cassandra att sitta i, bakats pepparkakor & oändligt mycket mer. Sen har vi ju givetvis bråkat lite med för vi ska ju alltid ha samma leksak & kan verkligen inte dela med oss eller nöja oss med annat. (jag var säkert likadan)

Men när vi går & lägger oss för natten & jag lyckas få en förtvivlat gråtande Melissa till att lugna sig & somna i min famn så mår man ganska bra. Att sedan både Cassandra & Milton kommer under natten för att de vill sova med mig i soffan är också ganska sött. Ett tecken på att de känner sig trygga? Då kan man inget annat än tycka om dem & kanske till & med le lite för sig själv efter att de somnat.
Så även om jag sov på kanten av soffan, med armen & benet utanför, för att de skulle få plats & inte ramla ner & även om jag sovit rent för lite i natt så är de ändå de sötaste barn som finns.

30 dagar fyllda med upplevelser, både positiva & negativa. Mycket har hänt och helt ärligt går det inte att sammanfatta på ett sätt så att ni ska förstå. Jag kan bara säga att i det hela var det en underbar månad & jag är så jävla ledsen över att det är slut. Jag kommer med all säkerhet göra om det igen när jag har pengarna. Då får det gärna bli längre än en månad för det gick verkligen så jäkla snabbt, dags att söka jobb på annan ort då kanske.
För intresserade så kommer jag antagligen (när jag tar mig tid till att vara ambitiös nog) sätta ihop ett album med bilder & dagbok från var dag. Då måste ni förvisso ta er energin att traska hem till mig, men möjligheten kommer att finnas så småningom.

Återigen hemma alltså, har varit en intensiv helg vilket jag inte tackat nej till. Har sett Jesus Christ Superstar på Malmö Opera, kombinerat med turkisk buffé & trevligt sällskap. Ola Salo levde verkligen upp till all positiv kritik han fått, och killen som spelade Judas hade en helt enorm röst & jag var väldigt nöjd med kvällen.
Party med Tette & trevligt Båstadsfolk blev det också. Aldrig fel det inte, även om det blev en ganska galen kväll med många märkliga händelser. Men jävlar vilken stjärna jag är på biljard, eller ?

Rykten sager att det snoar hemma i Sverige? Inget jag vill tillbaka till, forvisso ar inte Prag sa varmt heller, det regnar mest, men det ar en mysig stad. Igar var vi pa ett stalle som hette Beer Factory, tro mig, ni hade gillat det. Blev ditdragna av ett franskt sallskap, satte oss vid ett bord dar vi sedan sjalva serverade oss med ol resten av kvallen. Ganska sa nice.

Ikvall blir det till att ta det lugnt, nagot som kan behovas efter dessa intensiva veckor. Nu ar det dock inte sa langt kvar. En dag\kvall\natt till i Prag och sen ska vi till Berlin som blir den sista destinationen innan hemfard. Sa det blir full fart, val hemma igen kan jag ju vila upp mig. Om en vecka ar det tankt att jag ska befinna mig i Sverige igen. We'll see. Det enda som jag vill tillbaka till ar mitt fina sallskap hemma i Skane. Y Jag saknar er, det gor jag verkligen.

Jag tar tacksamt emot ekonomiska bidrag till en forlangd resa.
I fall om att ni skulle kanna att ni har for mycket pengar i fickan.

Florens var fint, men ROM! Helt underbar stad, ganska saker pa att det kommer vara topp tre. Har dessutom sallskap av Joe, som vi traffade i Nice, & hans polare Jesse & Lee. Blir alltid trevligare med mer folk att dela alla upplevelserna med.
Givetvis traffar vi fortfarande sa galet mycket andra manniskor & alla intryck, shit. Paniken borjar satta sig i mig nar jag tanker pa att det snart ar dags att aka hem igen. Verkligen inget jag vill.

Pastan som ska blandas upp med pesto kokar, salladen ar klar & det spelas gitarr for fullt. Senare ikvall blir det till att ga ut & uppleva staden en lordagkvall, fredagkvallen hade fina saker att erbjuda sa jag tvekar inte pa att ikvall blir annat an bra. Ska bland annat till, enligt Lee, den forsta puben i Rom, eller Italien, han visste inte sakert. I morgon nar vi sovit ut blir det till att dra vidare till Venedig, alla har bara pratat gott om det sa jag ser fram emot det.

Amsterdam, Paris & Maseille avbockade. Sitter nu i Nice, det har varit 25 grader varmt under dagen. Ikvall blir det en flaska vin nere pa stranden. Nasta stopp om tva dagar blir Florens. Allt ar helt underbart. Traffar massvis med folk & upplever minst sagt en hel del. Bade intressant, markligt & imponerande.
Hoppas ni har det bra dar hemma. Y

Hejdå Sverige. Hej Europa. Nu var det dags. I morgon (idag) är det avfärd & det ska bli så jävla kul! Sätta sig på första bästa tåg & bara njuta av det. Packningen är förvisso inte klar än men jag har några timmar i morgon förmiddag på mig. Hoppas på att det ska räcka.

Linda var här tidigare ikväll, en av de sötaste människor jag känner. Hon hade en present med sig & den innehöll en liten termos, två sorters te & en te-sil (heter det så?) för att ha med mig på resan. Så jävla gulligt. TACK !

Får se hur mycket tillgång det blir till internet sen. Möjligtvis att jag kommer att uppdatera lite om hur läget är. Men egentligen hoppas jag på att jag ska ha för mycket att göra & uppleva för det.
Så om inget annat kära vänner så hörs vi om 1 månads tid igen skulle jag tro. Om vi inte fastnar på vägen, hittar något trevligt jobb eller sådär. Man vet aldrig vad som händer.

Take care. Y

Kan inte säga annat än att fredagen blev bra. Var dock lite segt när vi missade bussen in till Malmö. Det var 1 timme tills nästa buss så Dillans mamma fick agera hjälte. Hon körde in om Vellinge så att vi skulle kunna ta bussen därifrån, som enligt Dillan skulle gå ungefär när vi kom fram. Jotack, när vi väl är på Vellinge ängar går nästa buss om 45 minuter. Kallt & jävligt var det också.
Som det geni jag är (?!) kommer jag på att 150 bussen går om fem minuter en bit därifrån. Lagom nöjd med min insats så blev det en liten nattvandring i Vellinge. Sedan var det KB för hela slanten, det var ett tag sist men trevligt var det.

I morgon är det fotokurs. Hoppas verkligen på det bästa om den.
Sen blir det väl till att ta tag i packningen? På tiden nu antar jag.

Sista fredagen hemma på ett tag, det får väl utnyttjas. Utgång med några av de bästa ikväll i Malmö. Dillan ska blandas in bland flickorna ikväll också. Det gillar vi. Y

Annars kommer helgen gå åt till att packa & planera. Ska hinna med ett kalas också är det tänkt. Ge mig måndag då va.

Snart är det dags att säga farväl till Sverige & hälsa på resten av Europa. Den 6 oktober är det avfärd. Fortfarande en hel del att ordna innan dess, ingen bra kombination att jobba hela veckan när det är så mycket som ska fixas. Bockade dock av interrailkortet & vaccinationen igår, hej jag älskar sprutor.

Idag har jag köpt tvättmedel i små påsar, smidigt. Sen hittade jag även ett par stövlar & ett par svarta tygskor. Jag som verkligen kan slänga pengarna runt omkring mig & inte alls behöver spara för den kommande tiden. (men de var snygga)

Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll . .

Härifrån ?

En lördagsfika i Malmö har jag svårt att säga nej till. Så det blev bussen in till Malmö för att sitta på Gustav & studera folk som passerade. Plus den där koppen kaffe som jag inte får dricka just nu egentligen. Innan detta hann jag faktiskt med att laga lite mat tillsammans med mamma, hon skulle ha gäster på besök så jag fick i uppdrag att slänga ihop en mangosås. Doftade lime & mango om fingertopparna för resten av dagen. Ganska så nice.

Väl hemma igen efter Malmö blev det till att snabbt slänga ihop lite mat till mig själv för att sedan försvinna inför kvällens festligheter i huset. Då fick bilen åka ut på lite rastning & destinationen var Höllviken. Närmare bestämt hem till Dillan. Y
Där tillbringades kvällen & vi såg världens sötaste animerade film, Wall E. Tänker inte ens försöka beskriva den utan det är en film som helt enkelt måste ses. Det blev ytterligare en kopp gottmenintesåbrajustnu kaffe, borde kanske försöka skärpa mig på den punkten. Meen, det är bara två dagar kvar nu.

Bilen ska ut på rastning idag igen & nu är målet Smyge. Me like.

Hemma bra men borta bäst? Nedräkningen har tagit fart. Händer det så händer det snart. Först blir det dock en veckas jobb, pengar, jatack. Sedan en fotokurs vilken jag ser fram emot. Har faktiskt köpt en ny kamera idag, en liten digitalkamera. Hur ont det än gör har jag bestämt mig för att inte ha med systemkameran för det kommer göra jävligt mycket mer ont om den blir stulen.

Lite handboll på södan tillsammans med Nicole & sedan film hos Calle (med en väldigt trött Peter) gjorde kvällen till en okej fredag. Popcornen gjorde även sitt & Nicole roade sig med att sätta en fullträff på mig.

Ny dag är lika med nya händelser. Igår bestämde jag mig för att ta tag i ett & annat som bara legat på hög & väntat. Mamma & jag tog en runda till stan för att ordna vissa av dessa saker. Passade samtidigt på att äta en mysigt lunch tillsammans.

Snart ska vi iväg igen för en liten runda till mostern som fyller år idag. Lite jobbigt att jag har galet ont i huvudet & knäet eftersom jag av någon okänd & korkad anledning valde att svimma tidigare idag. Detta resulterade ett ett väldigt ont knä, en bula i huvudet & en trasig toapappershållare. Bad things happens to bad people ?

Ikväll ska jag dessutom ut & äta & bowla med tjejerna (& Victor) från turistbyrån. Hoppas på att det onda försvinner tills dess. För det kan nog bli en riktigt trevlig kväll.

Underbart väder idag, dags att ta sig ut från huset. Igår var också fint. Njöt av välförtjänt kaffe med solen i ögonen på Mys balkong efter en lång, oplanerad promenad. Längtar efter eget ställe mer än någonsin nu. Har också sett de underbaraste kopparna någonsin! Förvisso inte själva formen på koppen, men faktumet att de alla har en egen färg & under det står Pantone koden, helt underbart! (mina kära grafiker är nog några av få som kommer förstå)

När kvällen närmade sig blev det till att vandra hem till Nicole för att dra med henne ut på en promenad. Min vrist gillar inte promenader lika mycket som mig. Det är väl smällar man får ta.

Idag vet jag inte vad som hände. Jag fikade med Linda, det var mysigt. Kom hem, ensam, gråten i halsen. Vet inte varför. Det kunde rasa vilken sekund som helst, vågade knappt andas.
Pappa tyckte att familjen skulle äta på restaurang. Kombinationen av att faktiskt kunna prata med mina föräldrar & vinet som gjorde sittt så mådde jag okej. Hemma igen, ringde Tette, gick ut. (jag tycker om dig för din ärlighet) Tillbaka efter en timmes promenad, kröp ner i soffan med våra vindruvor & såg P.S. I love you. Jag tyckte om den & jag grät, så otroligt fin. Irländska är för övrigt så otroligt vackert, låt mig träffa en irländare en vacker dag va?

Kan vi börja om, ge oss en ny chans. Är det värt att ta risken..
Du kanske inte vill veta av mig längre, du är kanske lycklig nu.

Bara för att göra min vardag liiite roligare så skadar jag vristen för att det ska bli svårare att gå. Visst är jag full av smarta idéer? Som om det inte räckte med ett äckligt skoskav. That's me.
Lagom trött på medicinen nu också, även om jag är duktig på att glömma ta den när jag ska. Två gånger per dag i FEMTON jävla dagar är för mycket begärt av mig, förstår de inte det? Plus att jag egentligen inte får dricka kaffe, hur kul är det.

I vilket fall som ska jag på kräftskiva hos Tette ikväll (där även Svinto kommer att befinna sig vilket är uppskattat) den inbjudan tackar vi för & hoppas på en trevlig kväll.

Det här med trender har då aldrig varit min grej.
Att läsa bloggar är jag inte heller duktig på, jag glömmer bort dem. Sen minns jag helt plötsligt att någons blogg existerar & sträckläser veckors/månaders av skrivande. Så egentligen vet jag inte varför jag ger mig på detta själv.

Jag bjuder väl på mig själv helt enkelt.
Får se hur bra det går.